Våran hund Smilla som är en korsning av chihuahua nakenhund och Chitzu och är 3 år snart 4a är en helt underbar liten varelse. Hon ligger ofta på bröstet när man ser på tv och visar sin kärlek genom kramar pussar och ren kärlek. Hon är underbar. Ett fantastisk sällskap när husse jobbar och så kärleksfull. Hon har svårt för nya människor hon inte har träffat och det kan ta ett tag innan hon släpper någon in på livet och litar på den personen. Hon har svårt för barn av någon anledning men hon försöker vara snäll mot barn men hon gillar inte och litar inte riktigt på barn och tycker inte om när de tjoar å stimmar. När husse ska åka å jobba blir hon sur och lessen och visar det starkt. När någon av oss är ute å går med henne vill hon inte gärna följa med på långpromenader om inte hela flocken är med, hon ska ha Alla med sig. Lika om vi är å hälsar på hos någon då ska hon har alla med sig annars blir hon orolig. Hon är min lilla baby och jag älskar henne så mycket. Hon är en tänkare har jag kommit på för länge sedan. Hon gör inget om hon inte noga tänkt efter. Om hon får mat godis vatten eller leksaker då ska hon tänka ett tag innan hon tar det. När vi fick hem henne som valp var hon rädd för bilar, folk, barn, ljud, mm vi  fick tvinga henne att inse att det finns en värld utanför hennes bubbla. Annars hade det blivit omöjligt att ha henne kvar. Hon ville INTE gå ut å bajja å kissa på promenader utan ut fort å in fort igen och ibland fast man varit ut med henne satte hon sig direkt inne å kissa eller bajja på golvet. Anledningen var att hon inte hade tid att göra ifrån sig för hon var så rädd för allt. Vi bodde då i stan och hon trivdes ALDRIG med det. För 2 år sedan köpte vi en husvagn och flyttade permanent till en camping där vi nu bott i 2 år är inne på 3e året nu och Smilla blev helt förändrad. Glad sprallig och hon har fått vänner här på campingen människor och hon har även fått andra hundvänner. Det var HELT otänkbart förrut att hon skulle hälsa på andra hundar förutom en vacker hund som heter Enzo och bor kvar i stan han var en blandning avChitzu och nån annan ras och Smilla å Enzo älskade verkligen varandra och det var den enda hunden hon gillade. De pussades å kramades å lekte. Här på campingen bor det en kvinna som var så hundrädd men Smilla har botat hennes hundrädsla och Smilla tycker så mycket om henne och hennes man. I LOVE U Smilla.

   Skäms på er i kommuner där ett par där hon är 90 han 82 har left ett helt liv tillsammans men båda har hamnat på åldringsvården. Paret vill bo tillsammans den sista tiden de har kvar i livet men kommunen vägrade bara för att frun var mer dement än sin man. Men båda bor på ett varsitt dementboende i samma kommun. Mannen är så fruktansvärt lessen för att han inte får vara hos sin fru. De har varit ett par i 57 år. Man kan undra vad det är för fel. Mannen erbjöd sig att bo på dementboendet ihop med sin fru på hennes dementboende men fick till svar att han inte var tillräckligt dement för att bo på hennes dementboende fast det fanns plats i HENNES rum så han behövde inte ta upp någon annans rum. Det enda han ville var att bo hos sin fru den tiden de hade kvar i livet men han fick ändå ett NEJ av kommunen. Tänk dig själv att bo ihop så länge med den du älskar men sedan blir nekad att bo ihop med din man eller fru sista tiden i livet. Jag tycker sånt här är FRUKTANSVÄRT orättvist. Jag tycker så synd om dom båda. SKÄMS på er i kommunen, kom ihåg att du blir också gammal en dag.

Är  lite tråkigt att varje gång Krister är ledig då jobbar jag och när jag är ledig då jobbar Krister. Fördelen är väl att man inte hinner trötta ut varandra men nackdelen är att man aldrig hinner göra någonting tillsammans. Visst ska man vara glad att man har ett jobb det är inte det men efter 10 år blir man ganska trött på det. Det finns så mycket jag skulle vilja att vi gjorde ihop men när ska man ha tid med det. Ibland tar vi ledigt från jobbet för att vi ska kunna göra nåt ihop och det är ju bra att man kan det men med Kristers jobb som taxichaufför är det INTE lätt att ta ledigt. Nästa Lördag har i alla fall Krister tagit ledigt och då ska vi gå ut och äta, ta lite vin och öl och sedan gå på bio. Längtar till det. Krister har funderingar på att byta jobb för han är så TRÖTT på att köra VARENDA helg och efter mer än 10 år tär det på ork och vilja. Jag skulle också kunna tänka mig att göra någonting nytt efter 15 år som bingovärdinna men man är ju inte 20 år längre så attraktiv på arbetsmarknaden är man inte. Men har kännt en längre tid att jag skulle vilja göra någonting annat jag med. Jag trivs på mitt jobb det är inte det men det skulle vara roligt att prova någonting nytt. Men Krister och jag får väl vänta tills vi blir pensionärer så vi kan vara ihop mera men då lever man kanske inte, det vet man aldrig.  

   Tänk om solen kunde titta fram lite vad härligt det skulle vara att få njuta lite i värmen med en rykande kaffekopp i handen. Solen är en gul stjärna Diameten på solens diameter  är ca 109 gånger större än jorden. Den är ca 1 miljon gånger större än jorden. Den högsta temperaturen är ca 15 miljoner grader varm. Solen är 4.6 miljarder år gammal alltså nästan lika gammal som jorden. Jag ber till solgudarna att solen letar sig fram till i morgon så jag kan njuta lite av den härliga värmen. Jag önskar er alla en underbar helg.

Bara ordet canser får gåshuden att resa på sig, jag fullkomligt hatar den sjukdomen och brukar säga fuck canser. Det är så jäkla orättvist att den sjukdomen finns och att det drabbar oss människor. Jag läste nyss ett inlägg där ett barn drygt 1 år gammal fick hjärncanser och dog, läste om föräldrarnas grymma öde och deras förtvivlan. De levde dagarna på sjukhuset mellan hopp och förtvivlan och någonstans visste dom att det var försent och läkarna gav heller inget hopp, men en förälder slutar aldrig hoppas och den dagen den lille som heter Matilda dog stod föräldrarna fullkomligt krossade. De hade dessutom haft 3 missfall tidigt i graviditeten och när detta barn föddes efter 9 månader i en helt normal förlossning var lyckan total för att sedan krossas IGEN och ännu hårdare. VARFÖR ska denna sjukdom finnas hoppas hoppas hoppas att någon någongång kommer på ett sätt att besegra ALLA former av denna jävla sjukdom. Detta inlägg berörde mig så hårt och mina tårar rann ner för kinderna i strida strömmar och jag kännde bara att jag måste skriva av mig mina känslor för det berörde mig VÄLDIGT starkt.  

Jag vill att snön ska komma nu, ja jag vet att det är tidigt för det men jag vill i alla fall att snön ska komma för det är så roligt varje år när folk blir lika förvånade varje gång, folk kliar sig i skallen nämen snöar det å jag som inte bytt till vinterdäck, jaha nu måste man skotta snö mm mm JA det brukar snöa varje år kan jag upplysa dom som inte visste det. Jag blir lika full i skratt varje år när folk kliar sig i skallen med ett stort frågetecken ovanför huvet NÄMEN snöar det JAHA vad konstigt brukar det väl inte göra på vintern NÄMEN. Jag hör ju till dom som tycker att alla årstider har sin charm men det är lite jobbigt att frysa men det finns varma kläder också jaha finns det ok va bra. Lite IRONI så här på kvällskvisten men det är så roligt att se alla förvånande människor som inte vet att det snöar på  vintern därför skriver jag det i ett upplysningssyfte så ni inte står där helt handfallen och inte vet.  

Jag och Krister ska gå med i missing people och hjälpa till att hitta folk som irrat bort sig eller blivit utsatta för något brott eller bara är försvunna, har tänkt på det länge men om man bara tänker händer inte mycket. Jag har tänkt på det länge nu och nu känns det som om det är dags att göra slag i saken. Missing people gör ett fantastiskt jobb och det är tur att dom finns när inte polisen har resurser eller inte hittar den personen som är försvunnen. I bland blir ju resultatet

tragiskt när personen som är försvunnen hittats avliden men för de anhöriga är det värt MYCKET att få veta vad som hänt oavsett om personen lever eller är död. Så jag ska kontakta de som håller i missing people och anmäla vårat intresse. Igentligen borde fler anmäla sig att få tillhöra Missing people och hjälpa till i sökandet efter en försvunnen. För de anhöriga som drabbats är det en trygghet att det finns människor som engagerar sig. Man kanske inte kan ställa upp varje gång men det finns alltid dom som inte kan och då är det ju så att ju fler vi är ju bättre är det ju. Detta kan ju drabba vem som helst och om jag skulle drabbas av att någon i min närhet är försvunnen är det tryggt att veta att det finns människor som engagerar sig i letandet. Jag har bestämt mig och Krister med så nu gäller det bara att hitta på vart man anmäler sitt intresse men det går säkert att googla på det.